Cat5e vs Cat6 vs Cat6a: Vilken nätverkskabel ska du köpa?

Cat5e, Cat6 och Cat6a använder alla samma RJ45-liknande 8P8C-kontakt och samma T568-kablage, och alla tre klarar Gigabit Ethernet upp till 100 m (328 ft). Skillnaden är marginalen: Cat5e är klassad till 100 MHz, Cat6 till 250 MHz och Cat6a till 500 MHz, och den marginalen avgör hur långt var och en kan bära 10GBASE-T. För en ny dragning där 10 Gbps kan behövas senare är Cat6a det säkra valet; för en kort patchkabel eller en telefonlänk är Cat5e fortfarande fullt tillräckligt.

Vad varje kategori faktiskt klarar

Cat5e stöder även 2,5GBASE-T upp till 100 m enligt IEEE 802.3bz, och 5GBASE-T är specificerat över Cat6 upp till 100 m men fungerar i många Cat5e-installationer. Cat6 är inte snabbare än Cat5e för Gigabit; båda klarar 1 Gbps upp till fulla 100 m. Cat6 drar bara ifrån när du går över till 10GBASE-T, och då bara över kortare avstånd.

100 m-kanalen är inte en enda kabel. Den består av upp till 90 m (295 ft) permanent länk i väggen plus upp till 10 m (33 ft) patch- och utrustningskablar. Den gränsen gäller varje hastighet från 10 Mbps till 10 Gbps på matchande kategori, och den bestäms av signalförlust och timing snarare än av kontakten. De fullständiga reglerna finns på sidan om maximal Ethernet-kabellängd.

När Cat5e fortfarande räcker

Cat5e är rätt svar när länken aldrig kommer att behöva mer än 1 Gbps, eller när 2,5 Gbps är det realistiska taket. Ett hemmakontor, en skrivare, en VoIP-telefon, en kamera som bara behöver 100 Mbps, eller en patchkabel mellan ett vägguttag och en laptop klarar sig alla på Cat5e. Det är också den billigaste kopparn att köpa och terminera, och den finns redan installerad i väldigt många byggnader.

Cat5e är inte rätt svar för en ny dragning som senare kan komma att bära 10GBASE-T över mer än ett kort avstånd. Om kabeln ska in i en vägg är kostnaden för kabeln liten jämfört med kostnaden för att öppna väggen igen. I det läget installerar du Cat6 eller Cat6a en gång.

När Cat6 är den kloka mellanvägen

Cat6 ger dig 250 MHz marginal och 10GBASE-T upp till 55 m (180 ft), eller så lite som 37 m (121 ft) där många kablar löper buntade tillsammans och alien crosstalk blir den begränsande faktorn. I ett typiskt hem eller litet kontor är de flesta dragningar kortare än 55 m, så Cat6 kommer ofta att bära 10 Gbps även om det inte är specificerat för fulla 100 m.

Cat6 är också den kategori som 5GBASE-T är specificerat över upp till 100 m, vilket gör den till en bra matchning för 2,5G- och 5G-portar med multi-gigabit. Om dragningen är kort och budgeten är tight är Cat6 en rimlig kompromiss. Om dragningen är lång, eller om du inte kan förutse hur många kablar som kommer att buntas ihop, tar Cat6a bort osäkerheten.

När Cat6a är värt det

Cat6a är klassad till 500 MHz och bär 10GBASE-T upp till fulla 100 m (328 ft). Det är kategorin att välja för en ny horisontell kabelinstallation där 10 Gbps är målet, för backbone-länkar mellan en patchpanel och en switch, och för varje dragning som är längre än Cat6:s 10 Gbps-gräns. Cat6a är också den kategori som ger mest marginal mot alien crosstalk när många kablar buntas i en kabelstege eller kanal.

Avvägningen är fysisk. Cat6a är tjockare och styvare än Cat5e eller Cat6, med större böjradie och tyngre dragning. Den är svårare att terminera, och patchpaneler och uttag kostar mer. Själva kabeln är inte den stora utgiften i en ny installation; arbetskraften, förläggningen och termineringarna är det. Det är därför det vanliga rådet är att bestämma kategorin en gång, innan kabeln går in.

Skärmad eller oskärmad

De flesta Cat5e- och Cat6-installationer är U/UTP: oskärmat partvinnat par. Cat6a säljs ofta som F/UTP eller S/FTP, med en folie runt alla par eller en fläta överlagd plus folie på varje par. En skärmad kabel hjälper bara om hela kanalen är skärmad: skärmade uttag, skärmade kontakter, skärmade patchpaneler och jordning genom utrustningen. En skärm som är bruten eller inte jordad ger ingen nytta och kan plocka upp störningar. Skillnaderna beskrivs på sidan om skärmad vs oskärmad Ethernet.

För de flesta hem- och småkontorsdragningar är oskärmad Cat6 eller Cat6a det enklare valet. Skärmad kabel är värd att överväga där kabeln måste dras nära maskiner, radiosändare eller andra starka störningskällor, och där jordningen kan göras ordentligt.

Ledare, mantlar och delar som inte är kabeln

Kategorikabel är massiv eller tvinnad koppar. Massiv koppar är för horisontella dragningar som trycks in i uttag och paneler; tvinnad koppar är för patchkablar som böjs. Cat5e är vanligen 24 AWG, Cat6 23 eller 24 AWG, och Cat6a 23 AWG; patchkablar går från 24 till 26 AWG, och slim-patchkablar är 28 AWG, vilket TIA-568.2-D tillåter för patchkablar. Kopparklädd aluminium uppfyller inte TIA:s kategoristandarder: det har högre resistans, är sprött vid böjning och blir varmare under PoE. Det bör aldrig användas för PoE.

I USA spelar kabelns brandklassning lika stor roll som kategorin. CMP är plenumklassad för luftbehandlingsutrymmen, CMR är stigarklassad för vertikala dragningar mellan våningar, CM eller CMG är allmänna, och CMX är för begränsad bostadsanvändning. En högre klassning kan ersätta en lägre, så CMP kan användas överallt där CMR kan. I EU klassas brandprestanda enligt byggproduktförordningen med euroklasser som Eca, Dca, Cca och B2ca, och LSZH-mantlar är vanliga. Utomhuskabel behöver en UV-beständig mantel, och direktnedgrävningskabel är gelfylld eller fylld; inomhuskabel är inte klassad för något av dessa.

Vad som går fel

Det vanligaste misstaget är att anta att en kategorietikett garanterar en hastighet. En Cat6-kabel som är dåligt terminerad, eller som använder CCA-ledare, kommer inte att uppfylla Cat6-gränserna. En Cat6a-kabel med bruten skärm presterar inte bättre än oskärmad kabel. Det enda sättet att bevisa att en länk uppfyller Cat6 eller Cat6a är en certifieringstestare som mäter insättningsdämpning, near-end crosstalk och returförlust mot TIA:s kategorigränser. En enkel kontinuitetstestare hittar avbrott, kortslutningar och omvända par, men den hittar inte ett delat par, där en ledare bytts mellan två par; det klarar kontinuitet men misslyckas vid hastighet.

Termineringsdisciplin spelar roll. Parupplindningen vid en terminering bör inte vara mer än 13 mm (0,5 in) för Cat5e och högre. Den installerade böjradien för 4-pars UTP bör vara minst fyra gånger kabelns ytterdiameter, och maximal dragkraft är 25 lbf (110 N). Att dra för hårt eller böja för tight förändrar parens geometri och försämrar länken.

Separation från starkström är en annan gräns. NEC kräver minst 50 mm (2 in) mellan kommunikationskabel och starkströmsledare om inte en barriär skiljer dem, och elkablar bör korsas i rät vinkel. Själva starkströmsarbetet är ett jobb för en behörig elektriker.

Slutligen kontakten. Den “RJ45” som används i Ethernet är korrekt en 8P8C modulär kontakt. Kontakter för massiva ledare och kontakter för tvinnade ledare använder olika kontaktytor, och skärmad kabel behöver skärmade kontakter. TIA rekommenderar fabrikstillverkade patchkablar, eftersom fältkrimpning är där de flesta fel uppstår. Om du väljer mellan kategorier för ett specifikt jobb täcker den bredare jämförelsen av Ethernet-kabelkategorier även Cat7, Cat7A och Cat8.

Att välja i praktiken

För en ny dragning i ett hem eller litet kontor där 1 Gbps är målet och 10 Gbps är osannolikt räcker Cat5e eller Cat6. För en ny dragning där 10 Gbps är målet, eller där dragningen är längre än 55 m, välj Cat6a. För en kort patchkabel, köp den kategori som matchar porten och dragningen; en Cat6a-patchkabel på en Cat5e-länk gör ingen skada, men den höjer inte länkens prestanda. För en länk som måste bära 10 Gbps upp till fulla 100 m är Cat6a den enda av de tre som är specificerad att klara det.

Om kabeln redan sitter i väggen och är Cat5e, byt inte ut den bara för att en snabbare switch finns tillgänglig. Testa länken först. Många Cat5e-installationer klarar 2,5GBASE-T upp till 100 m, och en del klarar 5GBASE-T. Om länken är kort och utrustningen stöder det kan 10GBASE-T fungera över Cat5e, men det är inte en specificerad kombination och den bör verifieras snarare än antas.