Multimodfiber: OM1 till OM5 jämförda

Multimodfiber är valet för kort räckvidd: en glaskärna tillräckligt bred för att ta emot ljus från en billig LED- eller VCSEL-källa, använd över avstånd från några tiotals meter till några hundra. Den grad du har — OM1, OM2, OM3, OM4 eller OM5 — avgör vilka hastigheter den klarar och hur långt. Tabellen nedan ger räckviddssiffrorna för de vanliga Ethernet-hastigheterna, och resten av sidan förklarar vad dessa siffror betyder när du står framför ett patchpanelen.

Graderna i korthet

Ett streck betyder att graden inte är specificerad för den hastigheten. 1000BASE-SX-siffrorna är standardens räckvidd över varje grad; OM3 och OM4 kör också 1000BASE-SX, bekvämt inom sina 10G-avstånd.

OM1 och OM2 är legacy. OM1 har en 62,5 µm kärna; OM2 gick över till 50 µm. Båda designades kring LED-källor och lägre bithastigheter. OM3 var den första graden optimerad för 850 nm VCSEL, vilket är varför dess 10G-räckvidd hoppar till 300 m (984 ft) medan OM2 klarar endast 82 m. OM4 är en ytterligare förfining av samma 50 µm kärna, vilket driver 10G till 400 m (1312 ft) och 100G till 100 m. OM5 är en bredbandsgrad specificerad från 850 till 953 nm, avsedd för kortvågig våglängdsmultiplexering; för vanlig 10GBASE-SR matchar den OM4 vid 400 m.

Vad räckviddssiffrorna faktiskt beror på

Två saker bestämmer avståndet: ljusets startförhållande och fiberns modala bandbredd. En VCSEL skickar in ljus i en liten punkt, vilket exciterar färre moder och färdas längre än en LEDs breda start. Det är därför samma 50 µm glas ger 550 m vid 1G på OM2 men bara 82 m vid 10G — den högre hastigheten använder en tightare, snabbare modulering som tolererar mindre dispersion.

För 40G och 100G använder länken parallell optik: fyra eller tio kanaler över en MPO/MTP-kontakt med 12 eller 24 fibrer i en ferrule. Det är därför 40GBASE-SR4 och 100GBASE-SR4 endast visas mot OM3 och OM4 — graderna med tillräcklig bandbredd för att bära flera kanaler vid dessa hastigheter över användbara avstånd. Räckviddssiffrorna förutsätter en ren, väl terminerad länk; varje sammankopplat par, skarv och böjning tillför förlust.

Vilken grad du bör installera ny

För en ny installation är OM4 standardvalet. Den täcker 10G upp till 400 m (1312 ft), 40G upp till 150 m och 100G upp till 100 m, och den finns allmänt i både LC- och MPO-enheter. OM3 är fortfarande fullt användbar för 10G upp till 300 m (984 ft) och finns ofta redan på plats; om en sträcka är kort och budgeten är tight, duger OM3. OM5 kostar mer och ger inget för standard 10G, 40G eller 100G Ethernet — dess fördel visar sig bara när du multiplexerar flera våglängder över ett par, vilket de flesta campus- och inomhuslänkar inte gör.

Singlemode är det andra alternativet, och för sträckor bortom några hundra meter är det det enda. Avvägningen är kostnad: singlemode-transceivrar och de tightare toleranserna hos 9 µm kärna kostar mer än multimod. Hela bilden av när man väljer vilken finns i fiberoptiska kabeltyper.

Kontakter och polering

Multimod-patchkablar använder nästan alltid LC-kontakter (1,25 mm ferrule), vilket är vad SFP- och SFP+-moduler accepterar. SC (2,5 mm ferrule, push-pull) och ST (2,5 mm, vridlås bajonett) förekommer på äldre installationer. MPO/MTP används för 40G- och 100G-parallellänkar.

Polering spelar roll: UPC-kontakter har en blå kropp, APC en grön kropp med en 8-graders vinklad ändyta. Koppla aldrig ihop en APC-kontakt med en UPC — ytorna möts inte och länken misslyckas eller kontakterna skadas. Multimod är normalt UPC.

Vad befintlig OM1 och OM2 fortfarande kan bära

OM1 och OM2 är inte döda, men de är begränsade. Vid 1G kör de 275 m respektive 550 m, vilket täcker de flesta inomhussträckor. Vid 10G når OM1 endast 33 m och OM2 82 m — bra för en kort länk i ett rack eller mellan intilliggande skåp, inte för en våning-till-våning-sträcka. Ingen av graderna är specificerad för 40G eller 100G.

Om du har OM1 eller OM2 i väggarna och behöver 10G, mät den faktiska sträckan innan du antar att det kommer att fungera. Om den är under gränsen för graden kommer 10GBASE-SR-moduler att tända den. Om den är längre är alternativen att dra ny OM4, eller att använda en koppar- eller aktiv optisk lösning för länken. Modulerna och direktanslutna kablar som ansluts till dessa portar täcks i SFP- och SFP+-moduler, DAC- och AOC-kablar.

Vad som går fel

Felaktiga grader i en länk. Att sammanfoga OM1 med OM3 med en patchkabel fungerar elektriskt, men länken presterar enligt den sämsta graden i banan. En 10G-sträcka som är OM3 i väggen och OM1 i ena änden är en OM1-länk.

APC ihopkopplad med UPC. Den vinklade ytan och den plana ytan möts inte. Länken misslyckas antingen helt eller kontakterna skadas. Kontrollera kroppens färg innan du kopplar ihop.

Smutsiga eller repade ändytor. Ett enda dammkorn på en 50 µm kärna blockerar en stor del av ljuset. Inspektera och rengör varje kontakt innan ihopkoppling; detta är den vanligaste orsaken till en länk som testar dåligt.

Tighta böjar. Fiber har en minsta böjningsradie, och en veck orsakar förlust eller brott. Dra med mjuka kurvor och använd böjningsokänslig kabel där utrymmet är tight.

Anta att OM5 hjälper 10G. Det gör den inte. OM5 når samma 400 m som OM4 vid 10GBASE-SR. Dess bredbandsfönster spelar bara roll för kortvågig multiplexering.

Glömma transceivern. Fibergraden bestämmer avståndet, men modulen måste matcha hastigheten och fibern. En 10GBASE-SR-modul förväntar sig multimod; en 10GBASE-LR-modul förväntar sig singlemode och fungerar inte över multimod. Switchleverantörer kan också acceptera endast moduler kodade för deras utrustning.

Att välja mellan OM3 och OM4

Frågan om OM3 vs OM4 handlar om avstånd och headroom. OM3 ger 10G upp till 300 m (984 ft); OM4 ger 400 m (1312 ft) och fördubblar 40G-räckvidden från 100 m till 150 m. Om din längsta sträcka är bekvämt under 300 m och du inte planerar 40G eller 100G, är OM3 tillräcklig. Om du är nära gränsen, eller vill ha utrymme för en framtida uppgradering till 40G eller 100G, är OM4 det säkrare valet och prisskillnaden är liten i förhållande till kostnaden för att dra ny kabel.

För OM4 vs OM5 är svaret enklare: om du inte distribuerar kortvågig multiplexering gör OM4 allt som OM5 gör för standard Ethernet-hastigheter. OM5 är en specialiserad grad, inte en allmän uppgradering.

En notering om singlemode

Singlemodefiber har en 9 µm kärna och bär 10GBASE-LR upp till 10 km (cirka 6 miles) och 10GBASE-ER upp till 40 km. Den är immun mot den modala dispersion som begränsar multimod, så den skalar till vilken hastighet transceivern stöder. För sträckor bortom några hundra meter, eller för länkar mellan byggnader, är det rätt val. Multimod vinner på kostnad för de korta sträckorna inom en byggnad eller datahall.