Ljudkabeltyper: XLR, TRS, TS, RCA och 3,5 mm

Kontakten i änden på en ljudkabel berättar vad kabeln kan överföra och hur långt den kan gå. XLR och 6,35 mm TRS är balanserade och passar för långa kablar; RCA och 6,35 mm TS är obalanserade och passar för korta; 3,5 mm TRS är stereohörlurar, och 3,5 mm TRRS lägger till en mikrofon i en av två stiftordningar som inte är utbytbara. Matcha kontakten mot signalen, håll balanserade kablar balanserade, och de flesta ljudproblem försvinner innan de uppstår.

De fem kontakterna och vad var och en är

XLR (3-polig). En balanserad, låsbar kontakt. Stift 1 är skärm och jord, stift 2 är het (positiv), stift 3 är kall (negativ). Höljet låser sig, så den dras inte ut mitt under en show. Standard på mikrofoner, DI-boxar, mixerbord och aktiva högtalare.

6,35 mm (1/4 tum) TRS. Tip, Ring, Sleeve: tre kontakter. Används som en balanserad monokoppling (tip het, ring kall, sleeve jord) i studioutrustning, eller som en obalanserad stereokoppling (tip vänster, ring höger, sleeve jord) på hörlursutgångar. Samma plugg, två olika jobb, avgörs av utrustningen i varje ände.

6,35 mm TS. Tip, Sleeve: två kontakter, obalanserad mono. Instrumentkabeln på en elgitarr eller bas, och obalanserade linjeanslutningar på äldre utrustning.

RCA (phono). En mittstift och en omgivande jordring, obalanserad. Röda och vita RCA-kontakter överför analog stereoljud; den gula kontakten i samma form är kompositvideo, inte ljud. En 75 ohms RCA används också för koaxial S/PDIF, vilket är en digital signal i samma hölje.

3,5 mm. Miniatyrversionen av TRS. 3,5 mm TRS är stereohörlurar eller en linjenivåutgång; 3,5 mm TRRS lägger till en fjärde kontakt för en mikrofon.

Balanserat vs obalanserat ljud

En balanserad linje överför signalen två gånger: en gång på den heta ledaren och en gång inverterad på den kalla ledaren, med en skärm runt båda. Allt brus som tas upp längs kabeln anländer i fas på båda ledarna, och den mottagande ingången subtraherar de två, så bruset tar ut sig och signalen överlever. Det är därför balanserade linjer passar för långa kablar och elektriskt brusiga rum.

En obalanserad linje överför signalen på en ledare och jord på den andra. Den är enklare, billigare och fungerar bra över korta avstånd, men den tar upp brum och störningar när längden ökar.

Nivåerna skiljer sig också. Professionell linjenivå är +4 dBu; konsumentlinjenivå är -10 dBV. Gapet är tillräckligt stort för att en konsumentutgång in i en professionell ingång, eller tvärtom, ger antingen ett mycket svagt eller ett distorderat resultat om inte en omvandlare eller förstärkarsteg används.

Praktisk regel: håll hela kedjan balanserad där utrustningen tillåter det. En balanserad utgång in i en balanserad ingång via XLR eller TRS är det mest robusta arrangemanget. Att konvertera till RCA någonstans i mitten kastar bort fördelen för allt nedströms.

TRRS vs TRS och de två headset-stiftordningarna

En 3,5 mm TRS-plugg har tip, ring och sleeve: vänster, höger och jord. En TRRS-plugg lägger till en andra ring för mikrofonen, men standarden säger inte vilken kontakt som är vilken. Två stiftordningar finns:

• CTIA (de flesta nuvarande enheter): tip vänster, ring 1 höger, ring 2 jord, sleeve mikrofon.
• OMTP (äldre enheter): tip vänster, ring 1 höger, ring 2 mikrofon, sleeve jord.

De två är inte utbytbara utan en adapter. Koppla in ett CTIA-headset i ett OMTP-uttag och mikrofonvägen kortsluts till jord: ljudet kan spelas upp, men mikrofonen fungerar inte, eller så blir ljudet tunt och ensidigt. Om ett headset beter sig konstigt på en enhet och bra på en annan, är stiftordningen det första att kontrollera.

En 3,5 mm TRS-plugg i ett TRRS-uttag överför fortfarande stereoljud, eftersom den extra kontakten helt enkelt inte används. En TRRS-plugg i ett TRS-uttag kan kortsluta mikrofonkontakten till jord, vilket är varför vissa enheter stänger av ljudet eller distorderar.

Adaptrar som fungerar och adaptrar som inte gör det

Passiva adaptrar ändrar kontakternas form, inte signalens natur.

• XLR till 6,35 mm TRS: fungerar, och förblir balanserad om TRS-änden är kopplad tip het, ring kall, sleeve jord. Vanligt i studioutrustning.
• XLR till 6,35 mm TS: fungerar bara som en obalanserad anslutning. Den kalla sidan kopplas till jord, så kabeln förlorar sin brusreducering.
• RCA till 6,35 mm TS: fungerar, obalanserad, korta kablar.
• 3,5 mm TRS till dubbla RCA: fungerar, och är det vanliga sättet att koppla en portabel spelare till en hi-fi eller mixer.
• 3,5 mm TRRS till dubbla 3,5 mm (hörlurs- plus mikrofonsplitter): fungerar bara om stiftordningen matchar enheten.
• RCA till XLR: möjligt, men resultatet är obalanserat om inte en transformator eller aktiv omvandlare används. En kabel ensam kan inte skapa en balanserad signal.

En könsbytare byter hane och hona utan att korsa något. En nollmodem-liknande korsning finns inte inom ljud; motsvarigheten är en kabel som byter het och kall, vilket vänder på signalens polaritet.

Digitalt ljud i samma höljen

Två digitala format delar de analoga kontakterna. TOSLINK använder en liten optisk plugg, och koaxial S/PDIF använder en 75 ohms RCA. Båda överför tvåkanalig PCM och komprimerad 5.1 (Dolby Digital, DTS). Ingen av dem överför förlustfria flerkanalsformat; det kräver HDMI. Valet mellan dem täcks i optiskt vs koaxialt digitalt ljud.

RCA förekommer också i videovärlden. Den gula RCA-kontakten är kompositvideo, och de gröna, blå och röda kontakterna är komponentvideo (YPbPr). Skillnaderna beskrivs i komposit vs komponentvideo (RCA).

Högtalarkabel är inte en ljudsignalkabel

Högtalarkabel överför den förstärkta signalen från en förstärkare till en högtalare. Den är inte skärmad, den är inte balanserad, och den är inte utbytbar mot en signalkabel. Tjockleken spelar större roll än kontakten här: ett lägre AWG-nummer är en tjockare tråd. 16 AWG passar typiska heminstallationer, 14 AWG passar längre kablar eller 4 ohms högtalare, och 12 AWG passar långa kablar. Högtalarimpedans är vanligen 4, 6 eller 8 ohm. Högtalarkabel som dras inuti väggar bör vara klassad CL2 eller CL3. Hela tabellen finns i högtalarkabeltjocklek: vilken AWG att använda.

Vad som går fel

En balanserad kabel kopplad obalanserat. En XLR till TS-adapter kopplar den kalla ledaren till jord. Kabeln överför fortfarande ljud, men brusreduceringen är borta, och en lång kabel som var tyst blir ett brum.

En TRS-plugg används där en TS-plugg förväntas. Att sätta in en stereo-TRS i ett mono-TS-uttag kan kortsluta ringen till jord, vilket stänger av en kanal eller hela signalen.

Fel TRRS-stiftordning. Ett headset som fungerar på en telefon men inte en annan är nästan alltid CTIA kontra OMTP. En adapter med rätt stiftordning fixar det; en vanlig förlängningskabel gör det inte.

RCA används för långa kablar. Obalanserad kabel tar upp brum när längden ökar. Om en kabel behöver vara lång, använd en balanserad anslutning eller en digital länk, inte en längre RCA.

Förväxla analog och digital RCA. En 75 ohms koaxial S/PDIF-kabel och en analog RCA-kabel ser identiska ut. En vanlig analog kabel kan fungera för en kort digital kabel och misslyckas på en längre, eftersom impedansen är fel.

Blanda linjenivåer. En -10 dBV konsumentutgång in i en +4 dBu professionell ingång är svag och brusig; omvänt överbelastas ingången. Matcha nivån eller använd en omvandlare.

Anta att en kontakt innebär en signal. Samma 3,5 mm-uttag kan vara stereohörlurar, en monomikrofoningång, en linjeutgång eller ett TRRS-headsetuttag. Läs etiketten på enheten, inte formen på hålet.

Billiga adaptrar med fel kablage. En passiv adapter som ser korrekt ut kan byta het och kall eller kortsluta skärmen. Om en kanal saknas eller polariteten är omvänd, är adaptern den första misstänkta.

Elarbete. Allt som involverar nätspänning, inklusive nätsladdar och kablage i väggar nära nätspänning, är ett jobb för en behörig elektriker. Ljudkablar är lågspänning och utanför det området.